Systrarna Soda

....vi ses inte i morgon ha det så bra.


Idag har jag och syster yster bloggat i precis ett år. Ett år, fasiken så länge det känns när man tänker på det. Mycket har hänt som ni har fått följa med på, fast ändå är det bara en bråkdel av mitt liv och vardag som har speglats här under året som gått. 

Under noga övervägande har vi kommit fram till att vi inte vill blogga mer. Det har inte mer er att göra, inte alls. Vi är väldigt smickrade över att en bra bit över hundra unika personer väljer att följa oss dagligen. Dessutom har bloggen haft en sidvisningsstatistik på över 400 gånger om dagen flera gånger detta år och det är ju väldigt kul.

Idag har vi mammor hängt. Vi är ju fyra par som umgås rätt flitigt och under detta år har vi alla fått barn, sjukt bra tajming måste jag säga ;-)

I dag har vi umgåtts och fikat, såsom varje vecka. I dag var vi här och mös. Anna med Alexander, Anna med Ville, jag med Judith och Fia med tvillingarna Kalle och Nora.

Nu är det klart. Alla fönster på huset utom ett som blev felbeställt av fönsterkillen. Men det kommer till helgen. Fönsterbyte har legat på vår huslista sedan vi köpte huset hösten 2007 och det känns himla bra nu när det är gjort! Fräscht och snyggt och ett jättelyft för huset. Bring on the cold!

För en tid sedan hämtade vi ett par Billy bokhyllor från Sofia & Gabriels källare, som tidigare tillhört mamma & Thomas. Hyllorna var ett välkommet tillskott till Erics musikrum som är fyllt till bredden med musikböcker av alla de slag. Hyllorna var i ekfanér, men allt som kommer in i denna lägenhet blir ju magiskt omvandlat till vitt...




Nu återstår lite småputs på en av glasdörrarna, och sen städning av rummet i övrigt så blir det finfint! En mysig matta som döljer ett tråkigt plastgolv kanske det också blir.

Onödigt jobb att hålla på och måla IKEA-hyllor när det finns färdigmålade? Ja, men det är ju så kul att måla och pyssla! Och jag fick ju dem gratis... =)

...börjar mitt nya liv. Den har ni hört förr va? =)
Mmm, men imorgon är första dagen på resten av mitt liv och i mitt resterande liv ska jag inte vara fullt lika tidsoptimistisk som jag hittills varit. Det är inte bra, inte för mig och inte schysst mot de som får vänta. Nu får det vara slut med att sladda in i vild panik på skolgården och med andan i halsen be om ursäkt för att man kommer försent till lektionen, ringa till vännerna och be dom vänta bara fem minuter till, springa sig svettig till ett möte för att sedan sitta och eftersvettas så till den grad att du inte kan tänka på något annat för en stund.

Mitt nya komma- i- tid-liv skulle ha börjat idag då jag gick ned i källaren för att hämta min cykel en hel kvart innan jag brukar cykla iväg. Tji fick jag! Min cykel stod fint parkerad och ihoplåst med en annan cykel!!! WTF?! Ingen tid att fundera på det, bara att knata iväg och komma försent. =)

Men imorgon...

Ps. Cykeln är nu upplåst, en söt liten lapp med typ en ursäkt låg i cykelkorgen ("Råckade ta fel cykel =(!!!")

Jag älskar ju som bekant musik, liksom de flesta andra. Spelas inte spotify så är det radio eller så har jag lurarna i öronen och stuffar runt i min egna lilla musikvärld. Jag vet inte hur många låtar som jag får ett litet glädjerus utav och utbrister "åh det här är en favoritlåt!!!".
För så är det ju med musik och andra saker som kittlar ens sinnen och får fram den där underbara känslan av välbehag som man så ofta är ute efter. Ni vet när en melodi spelas och en hel epok kommer rusande in i ditt liv igen. Känslor och tankar. Association.

Den här mycket kända låten är för mig höst 2003. Eric & jag. Nervöst och pirrigt.
Han spelade den här för mig på gitarren en gång när vi satt hemma hos honom, och när jag sedan åkte iväg på backpackersresa till Thailand utan honom slet jag fram min CD-walkman (det var faktiskt 7 år sedan!) och lyssnade en stund närhelst jag saknade honom.
Ujuj, 20 år och uppriktigt kär för första gången i mitt liv. Antagligen därför den satte sånt spår.

If you leave me now- Chicago.

Jag har precis kommit hem från 8 km löpning, jag borde vara dönöjd och det är jag väl egentligen, men jag kan inte låta bli att bli lite besviken över den usla tiden.... men träning ger färdighet! Hur som har jag på två löppass denna vecka skrapat ihop 17 km så jag ska vara glad.

I dag var tanken att åka och handla material till att byta listerna på insidan av alla fönster. De blev ju rätt illa tilltygade av vårt fönsterbyte här på torsdagkvällen. Men efter att vi inhandlat allt vi behövde så kände vi inte alls för att åka hem och snickra, så det blev fika och mys på stan i Gävle i stället!

Judiths breakdance har utvecklats något på senaste, men kryper det gör hon inte......ännu!

...ja en utmaning måste man ju anta, så här kommer sanningarna om mig

1. Jag är en listfanatiker. Jag skriver lister för allt. Handlingslistor, planeringslistor, to-do-listor, priolistor för huset, att-göra-listor, helglistor. You name it, jag skriver dom alla! Gabriel är måttligt road av mina helglistor speciellt.....
2. Jag kan inte stå i kö. En god vän som en gång skulle beskriva mig ett ord sa "snabb" och då menade hon inte att jag springer snabbt utan att allt jag gör ska gå snabbt. En kö går allt annat än snabbt, jag hatar köer!
3. Jag har slängmani. Jag söker ständigt av huset efter saker som kan slängas. Att slänga ger mig lugn och ro i själen.
4. Jag eftersträvar harmoni och balans i allt jag gör. Disharmoniska miljöer kan bokstavligen talat göra mig sjuk.
5. Jag glömmer aldrig ett ansikte, men ett namn; oj oj oj va usel jag är på att minnas namn!
6. Jag lever efter devisen; varför ska man laga mat som tar längre tid att göra än vad det tar att äta upp den. Därför är det Gabriel som lagar den mesta maten här hemma :-)
7. Jag ÄLSKAR att friluffsa. Vandra och vara ute i skog och mark är det bästa som finns!
8. Löpning gör mig euforisk, under och efter ett löppass känns det som att inget berg är för högt för att bestiga, jag älskar den känslan
9. Jag jobbar med marknadsföring och webb, men finner mig oftast drömmandes om ett jobb där man jobbar med kroppen. I bland kan jag i smyg sakna att krypa i rör på Forsmarks kärnkraftverk och slita så svetten lackar.
10. Jag måste vika alla lakan på ett speciellt sätt. De ska vikas på 3, sträckas, och sedan rullas hårt hårt till en liten rulle som prydligt staplas på de andra rullarna i skåpet. Gabriel jublar varje gång det är dax.... ;-)

Jag har blivit utmanad av både Tessan och Heidi! Här är 10 sanningar om mig.

• Jag är oerhört rastlös och har svårt att koncentrera mig. Märks tydligt när jag ska titta på film, plugga genom att läsa eller ska lyssna länge på en föreläsare eller liknande.
• Jag skrattar ofta och högt.
• Jag har lika lätt till tårar som till skratt.
• Jag har dåligt närminne, antagligen för att jag har tusen tankar i huvudet hela tiden.
• Jag är fruktansvärt dålig på att minnas namn.
• Jag älskar att baka muffins, kakor och bullar.
• Jag är grym på att både spara pengar och på att slösa pengar. Det beror på vad jag bestämt mig för i pengaväg för tillfället.
• Jag älskar djur så mycket att jag nästan spricker av kärlek.
• Jag älskar kombinationen levande ljus, ett glas vin och musik. Gärna med familj och/eller vänner.
• Jag är oftast väldigt snäll, men kan bli arg som ett bi om jag tycker något är orättvist eller fel.

Så skulle man utmana fem till också... Hm, syster Fia har ju redan blivit utmanad... Jag utser följande att anta utmaningen:

1. Alexandra
2. Tessaaan =)
3. Jenny
4. Anna Krondahl
5. Sofie

Hösten är här och med den rutiner och inplanerade aktiviteter, me like.

Till helgen åker jag, Judith och Gabriel till Stockholm, Gabriel ska träffa sina gamla bartenderkompisar sedan bartenderskolan. Dom ska ut och äta och göra stan, jag och Judith myser på hotellet och sen på söndagen tar hela familjen en heldag på stan. Vi tänkte promenera runt i Stockholm och bara njuta av staden och slinka in på nåt fik för kaffe och fika här och där.

Helgen efter det ska vi göra vår årliga höstresa till Gabriels familjs stuga i Klövsjö/Vemdalen. Nästan varje år sedan jag och Gabriel träffades har vi varit upp i september/oktober och vandrat i fjället. Helt underbart!

Sitter och kikar på Kungarna av Tylösand och liksom många andra kan jag inte sluta skratta/ skaka på huvudet/ rodna av alla pinsamheter...
Allt detta känner jag igen, jag har träffat så mycket människor som beter sig på samma sätt. Den här påklistrade fasaden av nonchalans, den här uttalade attityden "jag skiter i vad alla andra tycker, jag strular och kn***ar runt för att jag är så j*vla häftig och vill att alla ska se det", och den ansträngda jargongen där man inte säger vad man vill utan det man tror att alla andra vill höra. Eller säger... gapar fram det är väl mer rätt.

Det är ganska sorgligt. För jag är övertygad om att de inte alls är nonchalanta, att de precis tvärtom bryr sig enbart om vad andra tycker och har ett så starkt bekräftelsebehov att det enda sättet att få gehör för det är att skrika ut bekräftelsen själv och hoppas att någon håller med. Att någon tycker att man är någon värd att se eller lyssna till.

Fast det är klart, ibland lyser det ju igenom vilka de här dessa kungar av Tylösand verkligen är och då verkar de ju ha ganska kul tillsammans. =)

Ja, tänk vad ett underhållningsprogram kan mana fram tankar. Och det här är bara en bråkdel av vad som kommer upp i mitt huvud men det blir alldeles för långt att ta upp här. ;-)